pezor

våren har alltid haft en tendens att plocka fram den lilla sida i mig som kallas för tänkaren..

Har jag allt jag vill ha i mitt liv?
Försakar jag mina nära och kära runt omkring mig?
Varför tänker jag inte på att göra alla dessa små saker som förgyller vardagen?
Varför tillåter jag mig själv att allt jag håller kärt rinna genom mina fingrar innan jag gör något åt det?
Är jag så självgod att jag inte inser mina svarta fläckar i min personlighet?

några tankar.. lite halvt emo menmen vad gör man.
har alltid varit den person som inte delar med sig av sina tankar och känslor. varför inte? Det kan man alltid fråga sig, har jag fått det genetiskt från min far? är det bara så att jag inte vill lägga över mina problem på någon annan?
Helt ärligt så vet jag inte varför jag är som jag är. Om jag tänker tillbaka på mina år så har jag alltid hållit inne mina problem tills jag exploderar eller så pratar jag om det ( väldigt sällan) borde göra det mer antar jag. För om jag tänker tillbaka så har jag tappat så många människor på vägen som betyder mycket för mig och gör det fortfarande. Tycker det är tråkigt. men vad gör man för att kunna ta tillvara på allt man håller kärt?